Runt 2002, då Morrowind släpptes, började ett äventyr för mig som då var cirka sju år gammal - jag begav mig ensam ut i Morrowind.
Eller, helt ensam var jag ju inte. Jag blev rädd och ropade på min bror lite då och då och min mamma fick stå bredvid och ge en svensk översättning av spelet när det behövdes. Det behövdes också rätt ofta då jag tyckte att det var lika roligt att besvara frågorna i början av spelet varje gång. Det resulterade i att jag gjorde nya karaktärer hur ofta som helst.
Jag valde inte stjärntecken efter hur bra jag ansåg det vara utan efter hur fint jag tyckte att det såg ut.
"Dinosaurierna", som jag kallade argonians på den tiden, var den vackraste arten jag visste. Sen var det ju riktigt häftigt att kunna andas under vatten hur länge som helst.
Jag har alltid tagit allting som finns i rummet innan man lämnar över något för att sedan bli fri, vet inte riktigt om jag kommit på det själv eller om min bror berättat det för mig. Jag sålde det jag hittat och lämnade tillbaka ringen till Fargoth.
Varje gång Fargoth sa till mig att vi skulle bli jättebra vänner blev jag riktigt glad, det kändes som om han verkligen tyckte om mig på riktigt. Jag och Fargoth var allra bästa kompisar (fast det skulle komma att ändras när hunden Bea flyttade in i min stad på Animal Crossing).
En dag när jag blev frisläppt började jag min vandring. Jag sprang och blev livrädd för några hoppande(?) blodiglar som fanns på vägen där jag gick, så jag slog dem och klarade mig undan.
Något som hörde till ett av mina stora intressen var att klä av min karaktär alla hennes kläder och låta henne bada i havet. Dock slutade jag med det då jag insåg att det fanns fiskar som ville äta upp mig i dessa vatten. Det gjorde att jag på senare tid blev rädd för vatten i spel, fastän jag började bada min World of Warcraft-karaktär när jag sedan blev WoW-nörd.
I alla fall, när jag vandrade kom jag till slut till ett hus. Det bodde en kvinna där, och hon hade kläder i sin garderob som jag ville ha. Hon verkade inte upptäcka att jag stal hennes skor och jag fortsatte gå - jag ville komma till en stad.
Någonstans i någon stad jag kom till fanns det en strippklubb eller något liknande. Som den jämställdhetskämpe jag var så slog jag de dansande kvinnorna, jag tyckte att de var kvinnoförnedrande. De slog tillbaka, jag pausade och av rädsla sprang jag gråtande ifrån datorn och ropade på min bror.
Min bror hjälpte mig (förmodligen genom odödlighetsfusket) och jag klarade mig undan.
När jag sedan gjorde min nya karaktär försökte jag faktiskt göra uppdragen men blev rädd och stängde av spelet för en lång tid (delvis för att jag inte hittade skivan då min bror flyttade hemifrån) eftersom jag av misstag råkade sno en kudde av han som gav uppdragen. Han blev jättearg på mig och jag gick ut i regnet och gick över en bro som jag av misstag råkade hoppa av.
"Men då får jag väl försöka simma i land," tänkte jag och blev attackerade av några sorts flygande varelser och dog.
Det var först i år som jag vågade mig ut i Morrowind igen.
