Hjälp mig, jag har blivit bortrövad!
För ett par dagar sedan vaknade jag upp i en våt, kall jordkällare. Låst bakom galler och fastkedjad i ett gigantiskt onyxfärgat block jag inte kan rubba på. Ljuset är svagt men jag kan ändå urskilja ett brev som ligger bredvid mig. Där berättas om min kidnappnings syfte och är skrivet av en "DwarsenD", vars enda vilja i världen verkar vara att tortera mig ändlöst. Han förklarar för mig, likt Jigsaw, att det enda sättet för mig att komma ut ur den här stinkande hålan är att bryta min tro och spela Xbox 360.
Efter att ha läst brevet inser jag att blocket jag är fastkedjad i är faktiskt handkontrollen, så jag tar mod till mig, klättrar upp på den och startar igång konsolen. Vigt användande av alla mina lemmar navigerar jag kontrollens knappar och letar runt i Microsofts något förvirrande system, där gränssnittet verkar vara anpassat för att vara svåröverblickat och oförutsägbart och jag kan ärligt säga att detta är första gången jag går vilse i en meny. Någonsin. Dock verkar jag inte komma särskilt mycket längre, så efter ett par timmar klättrar jag ner från handkontrollen och faller i dvala, med ljuva drömmar om Project Café, långt bort från min cell i underjorden.
Ett slammer i golvet, blott några timmar senare ger mig ett bryskt uppvaknande och när jag ser mig förvirrat omkring inser jag att det ligger två fodral vid mina fötter. Jag måste alltså spela på den här saken.
Men! Först har jag planerat att utforska vad konsolen faktiskt har att erbjuda, så jag tar nya tag, klättar upp på handkontrollen och försöker navigera mig genom menyerna igen.
Mången man i min närhet har pratat högtidligt om detta Xbox Live, som tydligen ska vara ofantligt mycket bättre än PlayStation Network och Wii:s nästintill obefintliga nätverksmöjligheter. Jag börjar med att utforska spelen som finns tillgängliga för nerladdning och som den junkie jag är för retro kollar jag givetvis in sådant först.
Besvikelse: Nintendo har konceptet retro intatuerat på ena skinkan och är alltid hur grymma som helst på att utilisera det. Sony har insett att grejen med retro är rätt stort och släpper Playstation 1-spel efter Playstation 1-spel med framgång. Microsoft har.. ehm.. Joråassåatte... Sensible World of Soccer? En bunt Sega-spel (som du kan köpa allihop i samma utgåva på PSN)? Duke Nukem 3D?
Lite besviket lämnar jag spelsidan och ger mig in bland videos, har hört mycket gott om detta "Zune" med. Det här är egentligen det enda jag blir imponerad av med konsolen. Första gången jag gick in på PSN tänkte jag hur smidigt det skulle vara om man kunde hyra film direkt därifrån. Bra där Microsoft! Här, ta en kaka.
Jag hör en del om att det skulle vara bra med guld, men det verkar ju inte stämma. Är det verkligen så att guld mest bara är till för onlinespelande och då kostar så mycket pengar bara för en funktion som borde vara gratis?
Men inte är jag den som klagar nu, konsolen verkar ju faktiskt fungera, och bortsett från den röriga menyn har den faktiskt vissa fördelar.
Men så fort jag tagit mig ut från den här hålan (och förhoppningsvis hämnats på min förövare) kommer jag nog ändå att återgå till mitt Playstation. Tills Wii U kommer ut.
