• Föregående
• 1 of 3
• Nästa

Vad har egentligen Natsume emot vänsterhänta?

Lufia-serien har varit mer eller mindre död i over tio år, men då Lufia 2 var ett av mina favoritspel till SNES på den gamla goda tiden såg jag mycket frame mot Lufia: Curse of the Sinistrals, då det är en 3D-remake av just det spelet.

Utvecklarna Neverland visar en skrämmande förmåga att totalt missa målet så grovt att jag börjar undra om de ens satte sig ned och kritiskt analyserade spelet någon gång.

Istället för turordningsbaserat RPG får vi nu action i stil med Ys och Zelda, vilket känns helt ok principiellt. Men kontrollen är seg och oresponsiv och det hela degenererar i en frenetisk knapptryckarfest där du ena sekunden mosar allt motstånd för att under nästa, mot samma mostånd, bli totalt våldtagen. Att allt är tokryckigt om något ens rör sig på skärmen (seriöst, jag tror att Lufia: Curse of the Sinistrals snittar på 10 fps) är helt oacceptabelt i dag, framförallt då spelet inte ens är överdrivet imponerande rent grafiskt.

De väldesignade Zelda-inspirerade pusslen från förlagan har bytts ut mot frustrerande dåligt uppbyggda och rent tråkiga diton som kan ta timmar att lösa på grund av den svaga designen, mer än att de är svåra. Sparsamt utplacerade sparpunkter, och avsaknaden av en snabbsparningsfunktion, är också riktigt dåligt i ett bärbart rollspel.

Det enda som egentligen är bra med Curse of the Sinistrals är musiken – och den är tagen direkt från Lufia 2. Ugh – jag spelar igenom originalet en gång till istället. Hjärtat krossat.

Förresten; om ni tänker ha voice acting i era spel, för all del, go for it. Men plocka inte in folk direkt från gatan. Jösses.

Lufia: Curse of the Sinistrals har ännu inte fått något releasedatum i Europa.