• Föregående
• 1 of 4
• Nästa

Ibland är det bättre att låta nostalgin vara just det.

Jag spelade lite NES häromdagen, i en förhoppning att låtsas att jag vore åtta igen. Det lyckades inte helt och hållet. Samma sak hände när jag kikade igenom några av de tecknade serier jag gillade som liten. Grejerna har helt enkelt inte åldrats väl, och nu är mitt minne av dem lite svärtat av min mer nyliga upplevelse.

Samma sak har hänt med Rayman 2, spelet som Rayman 3D bygger på. Förlåt, jag menar, spelet som man gjort en direktport på.

På Dreamcast-tiden för 10 år sen var Rayman 2 otroligt bra och låg högt i betygssnitten av helt rättvisa skäl. Men tidens tand har inte varit alltför vänlig mot vår lemlöse vän. Framförallt märks det på designen; stora delar av banorna är ointressanta och passar inte riktigt in i det i alla fall jag förväntar mig av ett spel i dag. Delvis beror det också på grafiken. Spelet är otroligt mörkt och kusligt, men det gör också att detaljer, stora som små, är svåra att se. Tråkigt på en konsol som har som gimmick att just grafiken ska sticka ut och slå dig på näsan.

Rayman 3D är inte dåligt, men det är för ålderstiget för att passa in i dagens spelbibliotek. Jag föredrog i alla fall mina tonårsminnen framför den här upplevelsen.