Ett gäng japanska high school-elever frammanar demoner, löser ockulta gåtor och spöar skiten ur monster. Känns det igen?

Det borde det, eftersom alla Shin Megami Tensei-spel i grund och botten handlar om just detta. Persona är inget undantag, men det kan åtminstone ursäkta sig med att det var först. Typ.

Ursäkta, sa jag först? Ja, det gjorde jag. Persona är en remake. Jag brukar bli lite butter över alla remakes som översvämmar marknaden (tillsammans med en miljard uppföljare) och Persona känns inte alls tillräckligt bra för att jag ska förlåta utvecklarna.

Visst, det finns mycket att göra, atmosfären och musiken är kanonbra och dialogen är på sina ställen utsökt underhållande. Det kan dock inte rädda Persona från faktumet att det är en trög och monoton grindfest med ett dåligt inplementerat stridssystem. Jag förväntar mig mycket mer av ett j-rpg i dag.