”Ett mer japanskt spel än detta har jag nog aldrig spelat. 100 procent anime, 100 procent helt jävla knäpp handling och 100 procent konstigt spel ger 300 procent japansk humor.”

Så skrev jag senast jag recenserade Bakugan Battle Brawlers, då till Xbox 360. När spelet nu kommer till DS väcks min hatkärlek åter. Ännu en gång lyckas jag inte få grepp om spelet. Är det bra? Nej. Är det roligt? Njae, denna gång saknas alla stört påtända mellansekvenser. Är det välgjort? Ja, om det hade varit gjort av en sjuåring. Ändå spelar jag det, timme efter timme.

Bakugan Battle Brawlers: Battle Trainer är inte särskilt svårt. Fem minuters spelande räcker för att i princip ha sett hela spelet. Därefter utspelas exakt samma sak hela tiden. Ett nytt monster att träna och kela med. Nej, jag skämtar inte. Kliar du missfostren på magen blir de bättre på att slåss! Fajterna är ju annars grejen har jag förstått. På ett rymdskepp ute i rymden spöar jag skiten ur några andra Bakugan-spelare. Om och om igen.

Bakugan till DS skriker inte lika mycket barn-anime som xbox-liret, men det ger ändå samma avsmak.