This! Is! God of may cry!

Låt oss för det första klargöra en sak: Darksiders innehåller inget som du inte har sett förut.  Kameran är tagen ur Gears of War, konceptet ur God of War, huvudpersonen heter War och alla bossar tittar in i kameran och vrålar med darrande huvud på det sätt som numera är obligatorium i varje spel från Dragon Age till Super Mario Galaxy. Varenda detalj i spelet är stulen. Mest från Spawn. Nu är actionspel oftast inte några dramaturgiska underverk, men jag vill i alla fall utbrista “coooolt...” då och då. Här blir stjälandet komiskt efter ett kort tag, och tråkigt kort därpå. Jag fascineras av oviljan till egen tanke.

Spelet är extremt snyggt rent tekniskt, men grafiken brukas till att avbilda en själlös värld som saknar känsla. Synd, för spelet är öppnare än liknande spel brukar vara, men det är helt enkelt inte kul att utforska världen. Ljudet är fenomenalt, såväl i ambienta lägen som explosiva. Kontrollen är gedigen och komplett, men striderna får en inte direkt att svettas och gnissla tänder – inte ens vid bossarna.

Det som retar mig är att det är uppenbart att Vigil verkligen kan göra spel – det finns inga småsaker att störa sig på, alla banor är väldesignade och detaljerade och hela produkten andas kvalitet. Har du inte spelat God of War eller Devil May Cry är Darksiders toppen. Här finns massor av spelkropp, även om den saknar själ. Å andra sidan kan jag absolut inte rekommendera Darksiders över, säg, Bayonetta – ett spel med charm och identitet.