En sval Robert Downey Jr. mot en överdrivet artificiell intelligens. 1kb.se har testat spelet från filmen, som tydligen inte har något med filmen att göra.

Det är svårt att ha höga förhoppningar när ett filmspel landar i handen. Det är faktiskt riktigt svårt. När jag var mindre brukade jag säga att när ett filmspel blir bra kan grisar flyga (Ah, klyschigt). Jag trodde att spelet skulle suga hästgenitalier, inte bara trodde faktiskt, utan jag förväntade mig det. När var senaste gången du hörde om ett framavlat kommerisalistspel som lyckats? Jag kan inte komma på ett enda sådant som faktiskt har varit bra.

Med skivan i mitt Playstation sätter jag mig ner för min förmådda kräksession. Introfilmer spelas, jag dör lite inombords av hur fult det är. Spelet startar och jag får röra lite vid de något stela kontrollerna, flyger runt, skjuter lite ondingar. Tycker handlingen är lite halvintressant, så jag fortsätter spela för att se vad som händer. Köper vapen och ammunition och tycker det är hur svalt som helst med explosiv ammunition till min raketkastare (jag menar, vad är alternativet?). Efter ett tag märker jag att jag fastnat helt och hållet i Iron Man 2 och har spelat i åtta timmar. Helt utan att märka det. Så fort jag vant mig vid den något stela kontrollen flyter allting på hur smidigt som helst och jag börjar faktiskt njuta av det. Hörde ni det? Njuta. Av ett filmspel.

Verkar som att grisar kan flyga ändå.