Finsk sisu och mörkrets makter slår sig samman och invaderar en lugn amerikansk begsby.

Att vara Alan Wake kan inte vara lätt. I två år har han, den prisade författaren, haft skrivkramp och inte lyckats få ner ett ord på papper – och när han åker iväg med frugan till idylliska Bright Falls för lite myspys och lugna-ner-sig kidnappar mystiska skuggor hans kära Alice.

Som om inte detta vore nog börjar han hitta delar av ett manuskript han tydligen skrivit – eller skulle skriva – men inte minns något av. Synd nog för Alan är det en skräckis han skriver – och den börjar inträffa på riktigt.

Alan Wake är läskigt. Riktigt läskigt. Remedy har lyckats skapa en riktigt dyster och skrämmande atmosfär, varvad med lite lugnare tillfällen där spelaren får en chans att andas ut och smälta det denne precis har upplevt genom vår stackars författare Alanst Wake.

Som storydrivet spel fungerar Alan Wake utmärkt och de finska utvecklarna har valt att stycka upp helheten på ett sätt som påminner om en tv-serie. Det kan på sina ställen kännas lite onödigt men det fungerar och ger ett naturligt slut på varje del av spelet.

Det centrala i Alan Wake är fokuset på ljuset som övervinner mörkret, både vad gäller handlingen och det rent speltekniska. Ficklampan och signalljus spelar extremt viktiga roller och den enda platsen du kan känna dig helt säker under de långa, långa nätterna är under de skralt utplacerade ljuskällorna.

Väl inne i Alan Wake är det lika bra att du ger med dig och låter skuggorna ta dig. Du kommer att gilla det.