Världens våldsammaste sport är tillbaka i din konsol! Älskar vi det? Läs vidare!

När UFC: Undisputed 2009 kom slog det ned som en bomb i svenska folkets hjärtan - trots att inte en enda recension av spelet publicerades på svenska (på grund av distributörsproblem) sålde spelet slut på vad som kändes som en kvart. Det första seriösa försöket till fightingsimulator var här, och det mesta kändes som en riktig beskrivning av sporten även om en del problem gav sig tillkänna så småningom.

Det som slår dig omedelbart med uppföljaren är att det mesta av skyltdockekänslan är borta - karaktärerna rör sig nu mer likt sina förlagor, vilket ger väldigt mycket eftersom en sportsimulator bör sträva efter att en match i spelet ska se ut ungefär som en match i verkligheten. Vidare har man lagt till fler möjligheter att använda UFCs riktiga huvudperson, nämligen buren. Det mesta har blivit djupare, bredare och mer. Och vi gillar det.

Men här dyker ett stort problem upp - vi gillar det för att vi har spelat det förra spelet. Trots mina ruggiga skills från föregångaren tar det mig någon timme att bekanta mig med allt nytt i 2010:ans upplaga, och för en nybörjare lär inlärningskurvan påminna om att klättra huvudstupa nedför K2 med strutsägg i bakfickorna. Tutorial-läget är värdelöst, och jag har väldigt svårt att se särskilt många lägga ned så mycket tid som krävs för att spelet alls ska vara spelbart. Lägg till detta att online-läget är ofärdigare än Duke Nukem Forever, så blir ett köp av spelet genast mer svårmotiverat - även för en massiv MMA-nörd som undertecknad. Jag väntar på EA:s försök.