Ingen männisika besparas de oändliga klyschor som är Singularity! Bland tidsreseparadoxer, zombier, uppretade ryssar och en väldigt ond horisont ligger många hundar begravna! Lyckligtivs verkar ingen av dem hoppa upp i våra ansikten i sann Resident Evil-stil, men hjärtat håller sig i halsgropen likväl.

Mina första trevande steg på ön Katorga 12 är väldigt vaksamma och spända. Musiken ligger tung och stämningsfull medan jag passerar en staty av någon gammal rysk diktator. Jag är livrädd igenom hela början och börjar inbilla mig att jag hör barn skrika och något som hasar på övervåningen. Stör mig lite på alla inspelningsapparater som ligger och dräller överallt (Vem har inspelningsutrustning på dasset liksom?) och på det faktum att alla ryssar verkar prata engelska. Och skriva på engelska. Jag hittar ett brev som låtsas vara halvt om halvt utsuddat, men istället för att faktiskt vara halvt om halvt utsuddat så får vi en massa streck där det egentligen skulle vara bokstäver.

Jag vill inte vara den som förstör festen, men de hade väl kunnat ha lite mer sinne för detaljer? Är det för mycket begärt att ha lite logik i ett spel? Eller kanske lite reaktioner från huvudkaraktären någon gång ibland? Jag vet inte hur ni gör, men om jag helt plötsligt befinner mig på en öde ö ena sekunden och i ett brinnande hus nästa hade jag blivit skiträdd. Men inte vår superhjälte inte, han tar sig för bröstet, slänger sig runt lite bland brinnande bråte och räddar någon random ryss på vägen, för att sen komma tillbaka till sin öde ö. Sen det där med att ha ett "vapen" som förändrar tid i materia är ju ett intressant koncept, men här handlar det mest om att reparera den ena trasiga trappan efter den andra. Jävligt fantasifullt.

Det enda som faktiskt räddar spelet från att inte vara totalt uselt, fantasilöst och linjärt är stämningen. Miljöerna är fina, musiken är helt fantastisk på vissa ställen och "det-står-en-zombie-bakom-mig"-känslan är där nästan hela tiden. Det är nästan så att det räddar spelet helt och hållet, men inte riktigt ändå.