• Föregående
• 1 of 2
• Nästa

Empire Bay på femtiotalet. Svala bilar, knasiga frisyrer och knastrande musik. Vad är det som gör Mafia II till det det är? Här kommer svaret.

Jag måste erkänna att mina första knastrande steg över snön i Empire Bay inte är särskilt imponerande. Krass grafik, som snarare påminner om ett Playstation 2-spel, skum fysik som får karaktärerna att agera stela robotar större delen av tiden och vad är det med den där knasiga kameravinkeln egentligen? Hur jag än vrider och vänder på kameran lyckas huvudpersonen Vito Scalettis huvud alltid vara i vägen, som om kameran var fastsatt bakom hans huvud. Mer än en pistolfajt förlorade jag på att jag inte såg någonting mer än italienarens bakhuvud.

Jag undrar gång på gång, vart finns motivationen att spela det här när jag lika väl kan spela GTA IV eller the Saboteur? Till och med GTA III ser ju minst lika bra ut och har en aning mer spelglädje.

Stunderna av ren njutning är få och de miljöombyten som sker emellanåt är härligt välkomnade, då jag lätt glömmer bort vilket spel jag spelar när jag sitter bakom ratten på en bil.

GTA-ripoffs och krass grafik åsido är Mafia II ett ganska alldagligt, okej spel. Jag hade förväntat mig mycket mer, men det verkar som att jag inte får något annat än en sunkig kopia i en gammal förpackning.