• Föregående
• 1 of 2
• Nästa

Ni vet inte vad jag tagit mig igenom för att kunna recensera det här spelet. Jag har blivit träffad av spjut för att jag plötsligt inte kunnat kasta spindelväv, jag har fastnat i golvet tills jag blivit träffad av en bomb och jag har dött av att gå på en vägg i ett rum med elektriskt vatten.

Hur kunde detta hända? Jag har ingen aning, Spider-Man: Shattered Dimensions är kanske inte världens mest välgjorda spel och kanske inte heller det bästa jag spelat. Jag skulle heller inte säga att det är dåligt, för det är väldigt underhållande och inte överdrivet svårt, dock kan det haka upp sig. Som till exempel när det som nämnt kom spjut ur golvet och jag inte kunde ta mig upp i taket med hjälp av spindelväven, när jag frös fast i marken mitt under en boss eller när jag plötsligt inte kunde ducka under närstriderna.

Spelet handlar alltså om att det finns fyra olika spindelmän i fyra olika dimensioner som ska få tag i delar av en stentavla. Först och främst är det den vanliga Spider-Man, men det finns också en mörkare dito i en mer gammaldags miljö som smyger sig på folk, tar dem bakifrån och sprutar ner dem med spindelväv. Det finns också en framtids-Spider-Man från år 2099 och en annan som jag inte riktigt förstått vad som är speciellt med honom (det står "ultimate" på baksidan av spelet så jag antar att han är någon sorts ultimat spindelmänniska? Whatever).

Kameravinklarna kan bli riktigt jobbiga ibland, det är lätt att tappa bort sig, men bortsett ifrån alla missar är det riktigt kul tidsfördriv. Rätt mysig gameplay och under spelets gång får vi höra halvkassa kommentarer ifrån Spider-Man (han kommenterar ungefär allting). De kan bli lite störande och tjatiga ibland, men kommentarerna är så dåliga att de blir bra.

Sammanfattningsvis är det inte höstens bästa spel, men det är helt klart värt att spela.