Följ med Gabriel Belmont på en resa genom liv och död för att rädda den vackra Marie.

Castlevania-serien är en av mina personliga gamla favoriter. Vampyrjägare, häftiga vapen, monster, gotiska teman och en nagelbitande spänning och utmaning. Efter 3D-erans begynnelse har stackars Belmont-klanen inte alltid behandlats speciellt värdigt. Fakturm är att de flesta icke-platta vampyrdräparäventyr har varit mer eller mindre skräp.

Gabriel Belmont äntrar scenen och sparkar rumpan av alla föreställningar om att det minsann inte går att göra ett grymt Castlevania-spel i den tredje dimensionen.

Castlevania: Lords of Shadow är resultatet om God of War och Prince of Persia fick en son som just nu går igenom en svår gotarkris.

Det avancerade kombinationssystemet, med dussintals upplåsbara specialare och extraattacker flyter väldigt bra i striderna. Det som slog mig mest är att det verkligen inte går att komma speciellt långt med att bara peppra på knapparna tills tummen trillar av. För att lyckas i Lords of Shadow måste du vara någorlunda flink och lära dig att utnyttja Gabriels förmågor till det yttersta. Men det blir aldrig frustrerande.

Bosstriderna degenererar ibland till rena quick time events, något jag tycker är lite synd då potential finns även här för att få till något lite mer avancerat. Men de är trots detta underhållande.

Striderna bryts upp av milt, och genren trogen ibland lite orättvist, plattformande (som görs ännu lite mer irriterande stundom då kameran hatar mig personligen och inte har annat än avsky för min vilja att se var jag sätter fötterna). Perioderna utan action är generellt sett lagom och ger en chans både att andas lite, ta till sig av handlingen och händelserna i Castlevania-världen samt njuta av den väldigt välgjorda estetiken. Som det dessutom finns gott om

Gällande Castlevania-världen är det dock inte alltid så mycket som känns igen. Visst, vi har en kille som heter Belmont i huvudrollen, och visst, han har en piska (med spikar och änterhake på visserligen...), men förutom att spelet har en väldigt gotisk känsla och att det görs vissa callbacks skulle det lika gärna ha kunnat heta bara Lords of Shadow och huvudpersonen bara Gabriel  – för det är inte riktigt ett Castlevania-spel på det sättet jag ser dem.

Men det gör ingenting – Castlevania: Lords of Shadow är ett imponerande bygge med många timmars actionpackad underhållning i en fantastisk miljö. Det är det viktiga.