• Föregående
• 1 of 2
• Nästa

1kb.se-redaktionen ställer till med fest, och alla är bjudna (utom Amelie, för hon är minderårig)!

Nej då, Amelie får faktiskt också vara med. Wii Party är Nintendos alternativ till de som inte gillar Mario och hans vänner och därmed inte vill spela rörmokarens partyspel. Vem som helst kan spela utan förkunskaper och det är verkligen något Nintendo bankar in i alla gång på gång gällande mer eller mindre alla familjespel till Wii – alla ska vara med. Har de sneglat på Socialdemokraterna, månntro?

Minispelen ligger självklart i fokus – 80 till antalet – och även om alla är extremt enkla att lära sig och väldigt simplistiska skiljer de sig markant i kvalitet. Ett gäng är riktigt roliga, men många känns antingen redundanta eller mest desperata; jag kan se framför mig när utvecklarna skulle hitta på de 5-6 sista och antagligen utbrast ett unisont ”fuck it” (eller vad de nu säger i japan...fucku itu?) och bara gjorde några småjusteringar på ett par befintliga för att stoppa in i den slutgiltiga produkten.

Allt paketeras väl och det finns en drös olika skal vi kan använda oss av för att komma åt godbitarna, som till exempel brädspelssimuleringen eller jorden-runt-resan. Menyerna är dock väldigt tråkiga och får mig att känna mig som att jag bokar en biljett på SJ (för er som undrar, det är inget positivt). Jag har inte riktigt fallit för ”Mii”-figurernas charm och estetismen, även om den är gullig och familjevänlig, känns lite väl safe och trist.

Wii Party är absolut bra för vad det är och fungerar fint som alternativ till Mario Party eller andra spel som dras fram med polarna innan alkoholen gjort för mycket (eller kanske efter). Personligen föredrar jag dock fortfarande feta rörmokare.