Ett amerikanskt äventyr, gjort av japaner, hur kan det gå ihop?

Med en raspande whiskeyröst säger vår hjälte "That little workout made me hungry" efter den obligatoriska träningssessionen i början av spelet. Redan här tappar jag totalt förtroendet för Platinum Games. Under hela tiden jag spelar kommer den ena överdådiga amerikanska saken efter den andra och det märks tydligt vem som är målgruppen för spelet; amerikanska lättimponerade tonåringar. Trist att jag inte är en amerikansk lättimponerad tonåring då, utan vill gärna ha lite mer från ett spel en klyschiga oneliners från en överdrivet macho jänkare.

Sen när jag får reda på att storyn handlar om en framtidsvision med USA mot Ryssland blir jag nästan förbannad. Tror de verkligen att folk vill ha sånt här skräp? Kan vi inte få kräva lite mer från spel i den här tidsåldern?

Vanquish är packat med action, med boostfunktion, massor med vapen och explosioner överallt. Men efter några minuter blir det sådan vardagsmat att jag knappt reagerar på det längre, det är så mycket action att jag blir resistant mot det. Möjligheten att ta rökpaus när jag står gömd bakom en låda är mest bara konstigt och uppenbart bara till för att få huvudpersonen att verka ännu mera macho, men vid det här laget är han mest bara skrattretande. Spelet är krampaktigt fylld med hektisk action och visst, det kan vara rätt underhållande med ett hyfsat snyggt spel med toksnabb action. Men ett av grundkraven måste vara att man är lättimponerad.

Men visst, känner ni att ni är lättimponerade jänkare som gillar macho, explosioner och rökpauser mitt i en eldstrid kanske det här är något för er, jag vill gärna ha lite mer substans i vad jag slösar min värdefulla fritid på.