• Föregående
• 1 of 3
• Nästa

Den dagen det kommer ett nytt, bra Sonic-spel är dagen Satan åker skridskor till jobbet.

Nej men hej herr Lucifer, hur står det till så här i kylan, sitter ispjucken bra?

Det är lätt för mig, som växte upp med den blå igelkotten på 90-talet, att bli cynisk till Segas ofta patetiska försök att trycka in fler och fler konstiga vänner och ”seriösa” handlingar i Sonic-spelen. För att citera en brittisk spelrecensent: ”Sonic behöver inte fler spel – han behöver hjälp! Mer exakt den typen av hjälp som involverar att ta med honom bakom ett skjul och tårögt rikta geväret mot honom och trycka av.”

Ner med bössan. Sonic Colours är bra – riktigt bra.

Sonic Team verkar äntligen ha förstått vad det är som gjorde de första Sonic-spelen bra. Alla fjantiga vänner är borta (Tails är kvar, men han är nästan också en institution i sammanhanget) , och någon seriös handling finns inte att skåda. Faktum är att spelet driver hejvilt med sig självt och sina karaktärer så till den milda grad att jag – hör och häpna – skrattade öppet vid flera tillfällen. Eggman har en ondskefull plan och Sonic ska stoppa den med hjälp av färgglada aliens som ger honom superkrafter? Sign me up!

Även själva designen och banorna påminner rejält om Sonic-spelen till Sega Mega Drive och det gläder mig enormt. Framförallt de ljussprakande karnevalbanorna för mig tillbaka till 16-bitarskotten.

Ett stort fokus för Sonic-serien är blixtrande fart i kombination med lättare plattformande. Bandesignen understöder detta klockrent, med snabba loopande passager som varvas med lite lugnare hoppande och robotbankande. Vi får till och med ett par enklare pussel. Har man sett.

Ska jag gnälla på något är det – och det här var något jag hade förväntat mig – frustrationen som uppstår vid vissa delar som är alldeles för snabba. Jag har inte reflexer att reagera på 0,5 millisekunder och ibland resulterar det i billiga dödsfall eller missade bonusar. Dock går det enkelt att spela om de lagom korta banorna och lära dig layouten för att göra bättre ifrån dig – något du ändå kommer att vilja göra.

Sonic Colours är i princip Sonic 3 i 3D plus medvetet töntiga mellansekvenser och aningen irriterande farthinder. Räcker det inte nu vet jag inte vad du förväntar dig – det här är riktigt schysta grejer.