• Föregående
• 1 of 3
• Nästa

”Precis rätt! Det här är faktiskt del 3!”

Jag älskar sättet på vilket den töntiga announcern läser upp titeln när titelskärmen kommer upp, för att sedan pausa en sekund och sen säga ”just ja, det är alltså del 3,” ungefär som om spelet gör narr av sig självt.

Marvel vs Capcom är crossover-fighters som är så fånigt överdrivna att du inte kan undgå att le i alla fall lite grand. Det är också en av sakerna som gör det så sjukt kul även för casuals.

Det viktigaste för de allra flesta i en fighter är att det är lätt att bara ta upp handkontrollen och spela. Det går alldeles utmärkt att göra i Marvel vs Capcom 3, men om du vill ha mer djup finns det i otroliga mängder. Både proffs och amatörer kommer att hitta något att gilla bland de otaliga kombinationsattackerna, specialarna och det upplåsbara innehållet.

Ditt fighting-team består av tre karaktärer, och det finns över 30 att välja mellan. Klart färre än Marvel vs Capcom 2 som hade 50 olika. Vad jag förstått har Capcom satsat mer på att försöka få kämparna mer distinkta och intressanta istället för att skapa massa kloner för att fylla ut din skärm med minismå ikoner att välja mellan, och det verkar ha fungerat bra.

Dock är inte alla födda likadant den här gången heller – vissa karaktärer är helt enkelt bättre än andra, eller enklare att spela (Chun-Li är i det närmaste orättvis, i alla fall i händerna på en glad amatör). Spelar du bara mot polarna spelar det dock ingen större roll, välj med hjärtat och ha kul. Då kommer ni sitta där hela kvällen och undra vart tiden tog vägen.