Fem färgade prickar är tillbaka, nu snyggare än någonsin!

En inte så lång väntan sedan förra spelet i serien är över. Hypen har varit i stort sett obefintlig, passande för ett spel vars koncept är i stort sett omöjligt att utveckla vidare (DJ Hero? Va?) och ett upplägg som är perfekt för att förmedla känslan av att spela elgitarr med sina kompisar framför TVn.

Sagda känsla uteblir dock när det inte är gitarrspåret man spelar. I en låt får man spela piano, exempelvis. Tappingsektionerna som funnits i de senaste spelen är här inlagda i låtar som inte innehåller någon tapping – detta för att de flesta av låtarna är ballader/vintagepop. Känslan försvinner, och man märker att spelidén bara går ut på att trycka på fem knappar i rätt ordning om och om igen.

Låtarna är utvalda så att ingen kan gilla mer än 10% av låtlistan, och för ett spel som utvecklat flerspelarsidan och satsar stort på att vara ett partyspel är det döden att bara ha ballader och distfri musik.

Spelet är jättesnyggt, de nya flerspelarlägena är jätteroliga och laddningstiderna är mycket kortare. Massor av småsaker är lösta. Men det hjälper inte när spelet känns mer som att jobba än något annat.