Har ni någonsin funderat över vad som skulle ha hänt om nazityskland leddes av serietidningsskurkar? Spela Wolfenstein – den moderna simuleringen av just detta.

Jag undrar lite varför det på något sätt är inne att producera produkter med exakt samma namn som något i samma serie. Rocky blev till Rocky, Rambo blev till Rambo och nu skapas en uppföljare till Wolfenstein som heter just...Wolfenstein?

Det är svårt att kalla det en remake när det endast finns en gemensam nämnare, så jag antar att det är en uppföljare. Typ. Denna nämnda nämnare är B.J. Blazcowicz, en helamerikansk superhjälte som käkar bly och skiter kulor – dock klär han sig inte längre i en grå pyjamas, som i den gamla DOS-klassikern.

Att kalla Wolfenstein nyskapande vore som att kalla den tyska mellankrigsekonomin sund, men det finns inget som säger att något måste vara nyskapande för att lyckas. En lagom dos occulta krafter (ledda av nazigeneralerna från deras domedagsfort, förstås), en låtsassandlåda modellerad efter en sömnig tysk by och kontroll tajtare än en students månadsbudget gör ändå paketet till en helgjuten upplevelse.

Om de nu kunde sluta med den här namngrejen hade jag säkert kunna höja betyget en aning också. Hör ni det, id? Ni vet var jag finns – hojta till så fixar vi detta.