Ta Fallout 3, injicera det med diverse illegala substanser tills det läcker fjärilar och färgglada substanser och ersätt supermutanterna med supertokiga dvärgar. Välkomna till Borderlands.

Ovanstående är egentligen allt du behöver veta om Borderlands. Likheterna med Fallout 3 är slående, men Borderlands går en annan väg – en heltokig sådan. Vi skulle kunna kalla det den galna kusinen, så jag tycker att vi gör det. Borderlands är Fallout 3:s galna kusin.

Till skillnad från sin något mörkare kusin är Borderlands dock ett multiplayerspel lika mycket som det är ett spel för en spelare. Om inte mer. Den som så önskar kan bjuda in ett gäng polare för att hjälpas åt att hitta det mystiska valvet (Valv 13, månntro?) och lösa världen Pandoras stora gåtor.

Som FPS klarar sig Borderlands galant, kontrollen är responsiv och vapnen känns härliga att fyra av. Och vapen finns det tonvis av. Gode gud, vad det finns vapen i Borderlands. På Pandora gödslas det med föremål och det går knappt att gå en meter utan att hitta ännu ett koolt gevär eller en fin sköldenhet. Inte illa.

Kombinerat med ett karaktärs- och skillsystem som är alldeles lagom invecklat och den fina cel-shadade grafiken är Borderlands ett mycket bra, om än lite enformigt actionäventyr.