"Jävla skitspel." Så kan det låta efter en för hastigt dragen slutsats.

Jag var helt inställd på att behöva såga detta basketspel vid fotknölarna och hoppa sönder förpackningen i vredesmod. Precis efter att jag tryckt på startknappen ville jag fly bort från tv-soffan. Hela min själ kved och jag ropade på hjälp, men i förvirringen kunde jag inte få fram ett ord. Varför?

Spelet har ett menysystem som de gamla egyptiska faraonerna ratade till förmån för soldyrkan en gång i tiden. Frågan är om det ens är av denna värld. 2K Games har under ett haschrus kommit på att det är en bra idé att inleda spelet med en massa basketresultat. Allt väl där, det finns säkert någon som bryr sig om liveuppdaterade NBA-resultat. Att du däremot inte vid en knapptryckning kommer till en normal jävla meny är för mig oförståeligt och oförlåtligt. Nästa gång ni röker på under planeringen av NBA 2K11, testa arsenik istället är ni schyssta.

Spelet i sig är dock sitt menysystems motsats. Det är enkelt att begripa och lätt att komma in i. Det är dock väldigt svårt. Kan du dessutom inte varenda basketregel utantill blir du avblåst av domaren hela tiden. Roligast är det mot en vän eller enspelarläget där man får agera enda spelare på planen. Då visar sig NBA 2K10 ha riktiga kvaliteter.