• Föregående
• 1 of 4
• Nästa

Ljussabelsvingande till Wii utan George Lucas godkännande? Vänligen berätta mer!

Det finns en hel del onda röster på internet som gnäller om att Wii skulle vara:

1. En konsol för barn
2. En konsol med en irriterande gimmick som överanvänds så till den milda grad att vissa spel blir totalt ospelbara

Sanningshalten i båda dessa påståenden är diskutabel, men helt plötsligt kommer ett tredjepartsproducerat spel som inte bara är för oss lite mer tillväxta gamers, utan också använder wii-moten på ett bra sätt! Jösses.

Travis Touchdown råkade i No More Heroes snubbla in i en galen värld där lönnmördare drygar ut kassan med äppelplockning och allehanda rackartyg samtidigt som de tävlar i vem som är den tuffaste och koolaste av dem alla.

I No More Heroes 2 fortsätter härligheten i samma anda – den unika och fräna grafiska stilen kvarstår, liksom de knäppa motståndarna och den härligt varumärkesinkräktande ljussabeln (eller, förlåt, strålkatanan).

Att mörda motståndare i massor går utmärkt då wii-moten är smidig och responsiv och nyttjas på ett smart sätt. Som lite extra kryddor på gräddmoset finns en hel drös NES-inspirerade minispel att tillgå – ett ganska uppenbart tecken på vilken åldersgrupp Grasshopper siktar på.

En karaktär som Travis Touchdown är precis vad som behövs för att bredda Wiis bibliotek, och jag är glad att han får chansen att visa sina konster ännu en gång. Du måste inte spela No More Heroes innan du spelar denna uppföljare, men jag skulle verkligen rekommendera att du gör det ändå.

För No More Heroes är bra – och detta är No More Heroes, fast lite snyggare, lite snabbare och lite bättre.