Stora mördarrobotar med plasmakanoner och napalmbomber, säger ni? Ni har vår uppmärksamhet…

Det första jag såg om War for Cybertron var i form av en tråd på Something Awful-forumen. Titeln var ”This one doesn’t suck!”

Poängen är så klart att licensspel brukar suga. Det brukar vara skamlösa cash-ins skapade för att suga ut lite extrapengar ur en stackars franchise eller film.

Transformers: War for Cybertron bygger inte på någon film, och vi följer heller inte Transformers när de kommit till jorden för att posera som lastbilar och folkabubblor. Istället får vi hoppa in i kriget om robotarnas hemplanet Cybertron, en mekanisk dystopi full av elände och kaos.

De båda kampanjerna följer en linjär handling och är totalt och komplett awesome. Allt handlar om precis det ett spel om koola krigsrobotar ska göra – massiva eldstrider, dåliga one-liners och en story fylld av befängda karaktärer och omotiverat våld.

Spelet i sig är i tredjeperson och är adrenalinpumpande till max, med 100% metalliskt robotvåld, massor av vapen och möjligheten att transformera karaktärerna till olika fordon för att ge några extra dimensioner till det annars ganska tankelösa pang-pangandet. Att ta med en kompis eller koppla upp dig online för att spela med/mot andra robotälskare rekommenderas – men det går att ha kul ett bra tag själv också.

Transformers: War for Cybertron suger inte. Det är, för att citera en jänkare, completely fucking awesome.