Bakugan Battle Brawlers handling kretsar kring de kort och kulor som regnar ner över jorden. Redan där, fem sekunder in i spelet ballar det ur fullständigt och tokerierna börjar avlösa varandra. Jag får skapa min egen anime-snubbe och sen börja spela kort, kula, flipper och diverse minispel. Allt ackompanjerat av flashiga animefajter mellan de monster som kulorna förvandlas till när de hamnar på korten. Logiskt? Det ordet finns antagligen inte på japanska.

Själva spelandet är alltid detsamma. Du spelar ut kort, kastar kula, fajtas och tröttnar på hur monotont det är. Behållningen med spelet är den fullständigt idiotiska handlingen som gör det värt spela vidare. Dessutom är matcherna så korta och enkla att det blir uthärdligt. Det är ingen som helst utmaning att vinna och spelets svårighetsgrad är helt uppenbart anpassad för sjuåriga Pokémon-samlare.

Är du mindre än 10 år gammal, har ett brinnande intresse för efterbliven anime eller känner att du har tvångstankar angående Yu-Gi-Oh är det här kanske något för dig. Alla vi andra kan nog skratta oss fördärvade om vi spelar Bakugan.