Den 9 mars smäller det i Europa. Nästa upplaga av Square Enix Final Fantasy-serie når då även våra butikshyllor. 1kb.se tänkte fira med en fyra veckor lång återblick av serien som definitivt inte blev den slutgiltiga fantasin. Här är del två.
NES-spelen i serien har kanske inte åldrats alltför väl, men trilogin på Nintendos supermaskin håller än i dag. Det är också här serien tog riktig fart även i väst – förutom Europa då, där vi som vanligt fick sukta efter svåråtkomliga importkopior medan japsarna och jänkarna fnissade.
{ppgallery width="580" height="213"}stories/Spel/retro/finalfantasysnes/mitt{/ppgallery}
Final Fantasy IV är intressant på flera plan. Det roligaste är kanske sifferproblematiken, som fortsatte även senare i SNES-trilogin och sen sprang in i en betongvägg på Playstation-tiden – men mer om den biten i nästa del (reds anm: tease!). Final Fantasy IV är så klart fjärde delen, men i USA hette spelet Final Fantasy II ända till Gameboy Advance-versionerna. Japanerna trodde nog att jänkarnas huvuden hade exploderat om del fyra kommit direkt efter del ett (eller så tyckte de att George Lucas har ensamrätt på att släppa saker i fel ordning).
Spelet i sig var på sin tid mäktigt – och den grafiska stilen drog stor nytta av Super Nintendo-konsollens kraftfullare arkitektur. Den kanske största innovationen var Active Time Battle-systemet, som ersatte det tidigare turordningsbaserade systemet. Med ATB fortsätter striderna även när du funderar över vilka tillhyggen du ska använda för att banka ner monstrena med, vilket bidrar till att göra striderna mer hektiska och stressiga (om du inte är en mes, som jag, och ställer in så att tiden stannar när du är i menyerna...).
Många tycker också att handlingen var något fantastiska, men jag håller inte med. Den är ok, visst, men likt många j-RPG försöker den vara så mycket på en gång att det bara blir en enda märkliga röra till slut. Men hey, spelet är bra ändå.
Totally random: Den amerikanska versionen censurerade bort Cecils och Rosas kyss i början av spelet – men våldet, det fick vara kvar.
{ppgallery width="580" height="203"}stories/Spel/retro/finalfantasysnes/mitt2{/ppgallery}
Så kommer vi till nästa Japan-exklusiva del i sagan – den sista, skulle det visa sig. Final Fantasy V bygger vidare på jobbsystemet som introducerades i det första Final Fantasy och utvecklades vidare i del 3.
De flesta har inte samma minnen av Final Fantasy V som av de andra SNES-spelen då det stannade i Japan så länge, men det är helt klart värt en genomkörare i lokaliserad form. Det kanske roligaste med spelet i sig är hur det går att bryta totalt på mitten om du vet vad du håller på med – klassystemet går att missbruka så till den milda grad att till och med slutbossen – en ondskefull trollkarl med tveksamma rötter – gråter och ber om nåd på sina bara knän.
Totally random: Final Fantasy V var det första Final Fantasy-spelet med extra svåra specialbossar för den som ville ha lite mer utmaning.
{ppgallery width="580" height="200"}stories/Spel/retro/finalfantasysnes/mitt3{/ppgallery}
Sista delen i nummerkaoset (Final Fantasy III i USA – vilket föranledde mycket förvirring när DS-remaken av NES-spelet släpptes för ett par år sen...) måhända, men också en värdig svansång för Squares samarbete med Nintendo.
Final Fantasy VI pumpar ut max från Super Nintendo. Grafiken är strålande och soundtracket är, i alla fall enligt vissa, det absolut bästa på konsollen. Nobuo Uematsu överträffade sig själv, kort sagt.
Spelet mixar storycentreringen från nummer 4 och snor från del 5 möjligheten att anpassa sina karaktärer (i det här fallet via så kallade Espers, som lär ut trollformler och erbjuder extrapoäng till olika förmågor). För de som växte upp med Final Fantasy VII kan det också vara intressant att veta att det var i nummer 6 som steampunk-temat började utformas på riktigt - magi i Final Fantasy VI är riktigt ovanligt inledningsvis och istället används stora mech warrior-liknande skapelser och laserkanoner till krigföring.
De allra flesta kommer nog också ihåg storskurken Kefka – en ond, ond man som egentligen inte har något att skylla på. Han är helt enkelt bara ett galet as, vilket gör honom läskigare än om han haft en svår barndom eller om hans fru lämnat honom eller...nåt.
Totally random: Final Fantasy VI är tillsammans med Final Fantasy V de enda spelen i serien från Nintendo-eran som ännu inte fått en remake (det har dock släppts portar till Playstation och Gameboy Advance).
