Den 9 mars smäller det i Europa. Nästa upplaga av Square Enix Final Fantasy-serie når då även våra butikshyllor. 1kb.se tänkte fira med en fyra veckor lång återblick av serien som definitivt inte blev den slutgiltiga fantasin. Här är del 4.
Efter över tio år av aktiva tidsstrider (det låter helfånigt på svenska, jag håller med – Active Time Battle kör vi på från och med nu) bestämde sig Square Enix för att försöka sig på något nytt. Och sen igen. Och sen igen. Playstation 2-erans Final Fantasy-spel är väldigt hit-and-miss för många fans.
Det första på mångas läppar när Final Fantasy X nådde butikshyllor 2001 var inte helt oväntat: ”Wow”. Den estetiska nivån på nummer X är hög och håller än i dag, och pressade ut väldigt mycket ur den då sprillans nya Playstation 2-konsolen.
Stridssystemet fick sig en ordentlig genomkörare – faktum är att det är totalt omgjort och nu fokuserar helt på att manipulera turordningen i de annars statiska, turordningsbaserade striderna. Erfarenhetsnivåer är också borta, istället köper du uppgraderingar till dina karaktärer med hjälp av poäng du får genom att döda monster. Kul, tycker vi på 1kb.se.
Handlingen fokuserar på spiritualitet och religion, och Final Fantasy X var också det första Final Fantasy-spelet att innehålla röstskådespelare – med varierat resultat.
Totally random: Final Fantasy X är det första Final Fantasy-spelet sen Final Fantasy II på NES att inte ha erfarenhetsnivåer.
Final Fantasy XI är ett MMO.
Totally random: Final Fantasy XI är tyvärr inte det sista Final Fantasy-MMO-spelet.
Ett Final Fantasy-spel i samma kontinuitet som ett tidigare? Wow, på riktigt? Det är faktiskt på riktigt. Final Fantasy XII utspelar sig i världen Ivalice, som vi tidigare lärt känna genom Final Fantasy Tactics. Flera senare spel kom också att ta plats i denna fantasyvärld, vilket förmodligen gör Ivalice till den mest utforskade av Final Fantasy-världar.
Det är svårt att förneka vissa saker med Final Fantasy XII – t.ex. att det precis som Final Fantasy X ser fantastiskt ut och har ett otroligt starkt soundtrack. Square Enix fortsatte även i denna utgåva att experimentera med stridssystemet, och för första gången fick vi se ett Final Fantasy-spel utan slumpmässiga strider och ett kvasi-realtidssystem. Du utrustar dina mannar med olika instruktioner uppbyggda som If-then-satser (t.ex. ”Om en allierad har under 50% HP -> kasta en potion på denne”).
Systemet är väldigt älska eller hata och är delvis uppbyggt på samma sätt som MMO-spelen som vid spelets släppdatum verkligen tagit fart i popularitet. En del har klagat på att spelet spelar sig själv – dock är det självklart upp till dig själv hur mycket du vill programmera och automatisera och det fungerar förvånansvärt bra att hålla detta till ett minimum och manuellt agera istället om du så önskar.
På det stora hela är Final Fantasy XII onkeligen en bra svansång för Final Fantasy på Playstation 2 och ett bra avslut på Final Fantasys pre-HD-era.
Totally random: Vaan lades till av Square Enix sent i utvecklingen då de trodde japanerna hade blivit förvirrade om huvudpersonen inte var en androgyn tonåring – från början var Basch huvudkaraktären i handlingen.
